ErikHolmlund.se


 

Gällivare 1974-1975

Året i Gällivare delade jag min tjänst med Malmberget där jag tjänstgjorde 25%.
Gällivare församling är stor till ytan - hela 150 kvadratmil. Där finns två kyrkor dels i tätorten, samt kyrkor i Skaulo, Ullatti, Kaitum, Nikkaluokta samt bönhus i många byar. Med den lilla prästbemanning som fanns där, upplevde jag en ständig känsla av otillräcklighet.
Efter en gudstjänst i Tjautjasjaure bönhus kallade några av de äldre männen ned mig i källaren där jag blev utsatt för förhör. Du sa i din predikan.., vad menar du med det? Dessa män var som bandspelare som kunde citera långa stycken från min predikan.
Tänk vad fint att någon bryr sig om att pröva läran hos en förkunnare.

När jag en söndag kom till Skaulo kyrka, blev det riktigt pinsamt när jag märkte att jag glömt predikomanuset på skrivbordet hemma. Att åka tillbaka 5 mil för att hämta det var otänkbart, det var bara att be: Herre förbarma dig över mig. Efter detta har jag haft få skrivna predikningar, utan de flesta har varit memorerade.

I Koskullskulle fick jag uppgiften att göra ett pionjärarbete från kyrkans sida. Målet var att starta upp en gudstjänstverksamhet där. Min strategi var att börja med att gå från dörr till dörr och skapa kontakt med människor. Jag märkte snart att det var viktigt att alltför snabbt avslöja att jag var präst om jag inte ville få en dörr igenslängd framför näsan på mig. Jag valde därför att låta halsduken skymma prästkragen för att efterhand bli alltmer synlig. Då gick det bättre. På en dörr som jag ringde på stod ett finskt namn. När kvinnan öppnade dörren hörde jag hur hon började tacka Herren högt och ljudligt på finska i trappuppgången. Det förklarades senare att denna kvinna aldrig brukade öppna dörren om hon inte visste att hon väntade besök. Hon beskrev senare att hon i mötet med mig hade upplevt en sådan inre glädje över att få möta en kristen. Med detta möte öppnades den första möjligheten att ha gudstjänster i Koskullskulle, för hon öppnade sitt hem för gudstjänster, folk tog med sig stolar och vi trängdes i hennes hem. Gudstjänsterna blev tolkade till finska. Ofta var det en egenföretagare som lämnade sitt arbete och ställde upp helt ideellt för att tolka.

I Gällivare hade jag önskat att få ställa upp mina bikupor på kyrkans mark, men kyrkorådet var så rädda för bin att jag inte fick lov att göra det, så jag fick ha dem hos mina föräldrar i Malmberget. Vi hade också önskat att skaffa oss ett hus för att etablera oss där, men det tycktes vara helt omöjligt. Då började en kyrkoherde från Arvidsjaur att ivrigt ringa för att få mig att söka en tjänst där. Han erbjöd rent av att vi skulle få köpa en tomtmark av kyrkan och bygga ett hus där.

Året i Gällivare var mycket lärorikt på många sätt, jag fick förmånen att ha Ingemar Öberg som kyrkoherde. Många gånger gick jag in på hans tjänsterum där han förmedlade mycket av sin kunskap till mig som tämligen ny präst. Framför allt betonade han den enda vägen till salighet genom Jesus Kristus.


















































 





































































































































































Vem är Erik Holmlund?

Predikobibliotek

Vår trädgård